kennel Ceben - field spaniel

Skötsel/Grooming

Skötsel / Grooming

En field är vanligen inte så svårskött men
det som måste göras 
regelbundet är kloklippning, att håret runt öronmusslan och öronfästet hålls kort, genomkamning av pälsen så den hålls tovfri, klippning av tassarna, bad samt rengöring av tänder. Detta är för hundens välbefinnande och inte valfritt då Jordbruksverkets föreskrifter säger: "ska hållas tillfredsställande rena och pälsen ska skötas ... Tovor, eller annat som påverkar djurets välfärd negativt, ska förebyggas och åtgärdas ... klor ska inspekteras regelbundet och klippas ... God tandhälsa ska upprätthållas".
Utöver detta klipps hals, öronfästen, hasor och svans, samt plockas/rycks resten av kroppen för att hunden ska se prydlig ut.
Själv tycker jag att har man valt en trim- och klippras som field (även om de kräver mindre pälsvård än många andra) så är man skyldig både mot hunden, och rasen, att hålla hunden hyfsat välfriserad. Även om du själv aldrig deltar i ’Fröken Sverige’ så klipper, kammar och tvättar du ju dig. Samma ska väl gälla din hund...
Klarar man inte trimningen själv får man boka återkommande tid ca var 4-6 vecka för frisering hos någon som kan. Hör med din hunds uppfödare, titta efter trimlistor hos Field.-, Cocker- och Springerklubben el här för att hitta personer som kan trimma spaniel. Man får en snyggare frisering om en spanielperson trimmar än om man lämnar in hunden på ett trim då hunden kan bli klippt lite hur som helst.
Vill man lära sig vardagstrimma själv, kika här på sidan, titta på de länkade trimbeskrivningarna, hör med din uppfödare och kontakta tex Cocker- och Springerklubbens avdelningar vilka brukar ordna kurser.

Badning
Hur ofta en field behöver badas är mycket individuellt. Den med sämre pälskvalitet behöver kanske badas varannan vecka då den känns smutsig fort medan vovven med bra kvalitet klarar sig med betydligt färre. De flesta fieldar har inte så mycket päls och av bra kvalitet så behöver inte badas så ofta.
Film badning här.
Blöt pälsen ordentligt ända in till skinnet med ljummet vatten, blanda gärna schampot med vatten i en bunke och applicera med en svamp, massera in schampot ända in till skinnet, schamponera två gånger och låt schampot sitta i 5-10 min andra gången, skölj ur ordentligt ända tills pälsen 'gnisslar'. Applicera återfuktande balsam enligt instruktion på förpackning.
Krama ur så mycket vatten som möjligt ur pälsen, låt droppa av 5-10 min, krama sedan igenom pälsen med handduk - rufsa ej, utan krama då det är effektivare, minst två handdukar brukar gå åt. Kamma igenom pälsen med glestandad kam och föna eller låt självtorka. Gamla hundar fönar jag alltid helt torra.
Brukar hunden bli lockig efter badet och jag ska på utställning använder jag ett springer nättäcke för att pälsen ska torka utan att krulla sig, och efter det ett sidentäcke.

Jag brukar använda det milda schampot Virbac Allerderm och som sista sköljning några liter vatten med återfuktande Virbac Humiderm.
För fieldar med mycket behäng som det tex fastnar mkt skräp/snö i eller de med en torr kvalitet eller där tovor lätt bildas kan man behöva använda mera 'smörjande' balsam och sprayer, se tex här.


Införskaffa badprodukter?
Se tex Veterinärbutiken, MGHundvård, LSprodukter.

Införskaffa verktyg?
Se tex Lyckliga Fåret, Häromi, Satchmo's.

Behöver verktygen slipas?

Se tex Lyckliga Fåret.


Trimning av valpar

Valppälsen/luddet får inte tas bort förrän den är mogen och släpper lätt, vilket brukar vara när valpen är mellan 7 och 9 månader, men den kan även sitta kvar längre. Innan dess klipper man runt och under tassar, hals, inuti under och runt öronen samt svansen. Valppälsen/luddet tas bort genom att den plockas bort för hand eller med hjälp av en tät kam.

Generellt är pälsen lite olika beroende på pälsfärg
och är därmed lite olika att sköta om. De leverbruna fäller ofta mindre men behöver ofta plockas en hel del och kan bli solbrända och torra efter sommaren. De svarta har ofta bra kvalitet som inte behöver plockas lika mycket men som fäller mer.
På fotot brune Pentwyn’s Franz Josef med svarta barnbarnet Ceben Tara.

Mycket vitt som på brunvita Pentwyn’s Flowering May ovan, innebär också ofta bättre kvalitet men mer fällande.

Kloklippning
Klotång måste man ha. Valpar klipper man inte klor på när de är uppspelta utan när de är trötta och håller på att somna, och håller dem med fördel i knät. Klipp inte klorna just när hunden varit ute i minusgrader, då är de mer sköra. Lättast är det att klippa klor uppmjukade av vatten, tex efter regnpromenad eller efter en dusch. Om du känner dig osäker, klipp lite och ofta, tex en gång per vecka. Blir det en kamp mellan dig och hunden, klipp en klo per dag så är varje kloklippningstillfälle över fort och ni lyckas varje gång!

Ofta är det lättast att klippa klorna på den vuxna hunden när den står upp och man lyfter tassen som om man skulle verka hoven på en häst. Håll pekfingret bakom den klo som ska klippas så är det lättare att hålla stadigt.

Beskrivning över hur du klipper klon finns här.
Filmer kloklippning finns här.

Verktyg

En glestandad kam och en fintandad kam (fintandade Spratts nr 73 är oslagbar för att få bort ull och ludd med) behöver man. När man kammar börjar man med den grovtandade och kammar igenom öron och fanor, och reder ut eventuella tovor. Sedan avslutar man med den fintandade som man kammar igenom hela hunden med. Se till att pälsen är utredd ända in till huden överallt.
Inga nödvändigheter men en borste kan vara bra att göra en finputs med, en 'coat king' med 20 skär att dra bort vinterull med, och gummitutor till fingrarna så man får bättre grepp när man ska plocka bort löst hår/ull.
 

En skarp sax är (tex 17cm nos och tass) en nödvändighet, och en effileringssax om man vill göra snyggt.
För att klippa kort i och under öronen är en maskinsax (tex Andis) oöverträffad, liksom för att klippa framsidan av halsen. Ganska dyr i inköp men håller hela hundens liv. Vill man inte lägga ner den extraslanten får man använda skarpsaxen på insidan av öronen och effileringssaxen på halsen istället - betydligt pilligare, men det går!
Det brukar ofta ingå ett skär 10 (lämnar 1,6 mm) när man köper en maskinsax och det kommer man långt med. Själv använder jag numera nästan bara skär 7F (lämnar 3,2 mm), och så har jag ett skär 10 som jag klipper insidan av öronen med.

Öron

Så här ska det INTE se ut! Ett igenvuxet öra där luften har svårt att cirkulera. Som bäddat för öronproblem, som när de väl börjat lätt blir kroniska! Ca var 4-6:e vecka behöver man klippa.

Detta område ska klippas kort. Insidan av öronen är oslagbara att klippa med maskinen...men det går även att använda skarpsaxen. Använder man skarpsaxen gäller det att hela tiden sträcka skinnet så att man inte klipper fel. För att få det så kort som möjligt i öronen brukar jag använda skär 10 eller skär 40, men det går förstås bra med andra också. I öronen klipper man mothårs för att få det så kort som möjligt. På hals och kinder klipper jag mothårs med skär 7F.

Så här ska det se ut! Ett öra där luften kan cirkulera under och runt.

Länkar och filmer
Film bad.
Film genomkamning och kloklipp.
Film hur man klipper klor.
Film klippa öron och huvud field spaniel.
Här hur klippa öron, huvud, hals field spaniel.
Film a, film b, film c tassklippning.
Film trimma frambensfanor field.
Film a, film b klippa hasor.
Film för tassar, frambensfanor och hasor.
Film klippa tjock svansfana field.
Film klippa tunn &/ spretig svansfana field.

Film hur man plockar/rycker huvud, sidor och utsida ben.
Här en film gällande pälsvård för cocker vilken fungerar även för field.
Här film vardagsklipp för springer som också funkar på field. Skär 10-15 tar för mycket på de flesta fieldpälsar förutom på insidan av öronen så jag rekommenderar skär 7F istället.

Här drygt trettio sidor om pelsstell/vardagsskötsel.
Här Grooming instructions for field spaniel.

Här Grooming a Field Spaniel.


Ur rasstandarden om fieldens päls:
"Öronen skall vara (...) väl behårade. (...)
Svansen skall ha vacker fana. (...)
Pälsen skall vara lång och åtliggande, glansig och silkesaktig, aldrig lockig, kort eller sträv.
Den skall vara tät och tålig mot väder och vind.
Behänget skall vara rikligt på bröstet, kroppens undersida och på benens baksidor, men inte nedanför haslederna."
(SKK Standardkommitté 2010-11-17 Standard för field spaniel)